Förord
Denna bok handlar om modernisering, både i form av moderna europeiska och västerländska framsteg och i form av kolonial och imperialistisk exploatering, av de muslimska imperierna Ottomanska riket och Persien (Iran). Boken beskriver omstruktureringen av olika samhällsinstitutioner i dessa riken under moderniseringsperioden på 1800talet. Detta innebär också en beskrivning av de shiitiska och sunnitiska etablissemangen och deras delvis likartade och delvis olikartade konstruktion, organisering, funktion och reproduktion i respektive land. Den muslimska identiteten användes för att försvara det traditionella asiatisk-islamiska levnadssättet mot förnyelser och samhällsförändring. Den användes även som en kollektiv protestaktion för att hejda den främmande, kristna och moderna invasionen och kontrollen.
Dessa muslimska imperier genomgick under denna period en nedbrytningsprocess. Det iranska samhället försökte efter ett långvarigt inbördeskrig och kaos bygga upp sin samhällsstruktur och sina förstörda institutioner, medan de föråldrade ottomanska samhällsinstitutionerna höll på att förlora sina tidigare funktioner utan att tillgodogöra sig nya. Således led båda samhällena av stagnation och svag utveckling när de överraskades av kontakten med de europeiska stormakter som bar moderna framsteg i den ena handen och modern kapitalistisk och imperialistisk kontroll i den andra. Boken handlar om denna förödande kontakt och de efterföljande processerna, såväl återupplivandet av inhemska traditioner som det kontroversiella moderniseringsarbetet.
Boken beskriver hur dessa moderniseringsprocesser utvecklades inom samhällssystemet som helhet och inom enskilda samhällsinstitutioner och hur institutionerna med både lika och olika strukturer och funktioner i dessa muslimska samhällen fungerade under ottomanernas och Qadjarernas moderniseringsarbete. Boken beskriver också hur de ekonomiska, kulturella, politiska och religiösa institutionerna omstrukturerades och hur olika förutsättningar skapade olika möjligheter för dessa samhällen.
Grunderna för dagens händelser i dessa samhällen skildras i syfte att fördjupa förståelsen av dagens Iran och Turkiet och ländernas parallella, delvis likartade och delvis olikartade, samhällsförändringar.
Boken är ett resultat av en studie med titeln Kön, islam och modernisering i Teheran och Istanbul 1920-2000. Under studien visade sig det att alla dessa processer, såväl moderniseringen med sitt tveeggade innehåll som omorganiseringen av de islamiska etablissemangen samt kvinnans närvaro i det offentliga rummet, hade sin början redan på 1800talet. Utan att studera samhällsförändringen i sin helhet och utifrån en bild av denna periods historia var det omöjligt att fördjupa kunskaperna om perioden 1920-2000. Denna bok är således en återgång till rötterna för dagens händelser.
Bokens nära band till den ovannämnda studien har lett till att den komparativa studien av modernisering, islam och kön i dessa muslimska riken framför allt har koncentrerats till huvudstäderna Istanbul och Teheran. Såväl moderniseringen av huvudstäderna som förändringen av kvinnans situation i samhället har därigenom fått en framträdande plats i boken.
Boken innehåller många främmande namn och ord. För att underlätta uttalet av dessa har jag valt att skriva de turkiska och ottomanska namn som saknas i svenskt språkbruk med det latinskt orienterade turkiska alfabetet. Några turkiska bokstäver, däribland c [dj], ç [ch] och ş [sh], har ett annorlunda uttal. Iranska namn har i stället anpassats till den engelska fonetiken.
Iran kallades under denna period och fram till 1930talet för Persien och befolkningen i riket för perser, men eftersom orden Iran respektive iranier i dag används i samma omfattning medan Persien och perser betecknar ett visst område respektive ett visst folkslag inom landet, har jag valt att använda Iran och iranier även för den tidigare perioden. Ordet ”ottomanerna” har använts förväxlande för den ottomanska folkgruppen och för folket i Ottomanska riket.
Jag har använt termerna ”muslimsk” och ”islamisk” i två olika syften. Termen ”muslimsk” understryker den kulturellt-religiösa identiteten, t.ex. ”ett muslimskt samhälle” när majoritet av befolkningen är muslimer (t.ex. dagens turkiska samhälle) och ”en muslim” och ”en muslimsk grupp” när de delar den kulturella och religiösa tillhörigheten. Termen ”islamisk” har däremot använts för att utmärka det religiösa statsmakten och/eller den fundamentalistiska islamiska tänkandet. Ett samhälle som styrs utifrån den islamiska rättstraditionen, sharia, är därigenom ”ett islamiskt samhälle” (t.ex. dagens iranska samhälle). ”Islamiska grupper” och ”islamister” är utifrån denna terminologi de ”muslimska” grupper respektive individer som kräver en ”islamisk” lagstiftning och statsmakt.
För att läsa och ladda ner Innehållsförteckning och Förord klicka HÄR
